madelentoresson

Nu äntligen känns mitt liv bra igen. Inte för att det har kännts dåligt, utan mer att nu har jag fått "balans" igen. Det är så härligt när man kommer tillbaka till den punkten. Till punkt bra. När man är vid punkt bra, så är allt bra. Precis allt. Okej, nu tog jag i. Det finns fortfarande krig här på jorden och folk som inte får mätta sin hunger. Men med mig är allt bra. Alltså själva "jag", själen.

Det tar ganska lång tid att glömma har jag insett. Det är som att tiden går fruktansvärt fort, trots att det känns som om det går långsamt. Det jag vet är att nu idag insåg jag att det är dags att ta ett steg framåt. -  OCH DET KÄNNS FRUKTANSVÄRT BRA! :D

Ni vet förr. För flera tiotals men även hundratals år sedan var det väldigt vanligt att folket var bönder. Det var väldigt många som hade egen mark som de odlade på. Om de hade mark, så hade de även djur. Från marken växte det upp växter, ätbara växter. Från djuren kom det kött. Självklart var de tvungen att döda djuren då. På gårdarna fanns det pigor och drängar. Pigorna blev påsatta i köks-soffan av husbonden. För oftast var pigorna unga, fräscha med fasta bröst. Vilket husbonden antagligen föredrog framför hans egna ragata (husmor). Det jag undrar är hur lyckades dom hålla deras "affär" hemligt? Om man idag kollar på tv så visas det att de hade "mysigt" på höskullen. Men hallå! Hur kan de lyckas att inte riva sönder hela kropparna då? Av egen erfarenhet när det gäller hö, och då pratar jag om på somrarna när vi tar in höet. Är att höet är vasst vilket leder till att man får rivmärken på hela kroppen. ajajaj. Ja, iallfall. Höskullen kan vi nog glömma att det hände ett och annat på.

 Köks-soffan då? Liten, trång hård och jävlig. Dessutom låg själva ragatan (husmor´n) på övervåningen. Men det kanske var därför de föredrog köks-soffan. SPÄNNINGEN ;) Äsh då. Nu får det vara nog spekulerat.

Jo, jag höll på att glömma min teori om varför drängarna fanns. Antagligen bör pigan ha blivit gravid. För på den dära tiden fanns det inga preventivmedel. JO, då skyllde husbonden på drängen, att alltså drängen hade gjort pigan på smällen.

 

Vart försvinner tiden? sextio sekunder, en minut, femton minuter, en timma, tjugofyra timmar, en dag, 3 dagar, 7 veckor, 3 månader. Minuterna, timmarna, dagarna, veckorna, månaderna och åren bara springer iväg. Det går så otroligt snabbt. Ungefär lika snabbt som en rymdraket. Då förstår ni att det går jävulst snabbt.

Det känns som om att det var igår jag flyttade ner till Halmstad för att gå på Plönninge. 16 år och nyfiken. Det har gått flertal vintrar, höstar, vårar och sommrar sedan dess. Jag har mött nya människor, trevliga och otrevliga. Jag antar att tiden fortsätter gå i samma raketfart. Jag kommer antagligen, förhoppningsvis flytta igen. Men då utan att vara tonåring, utan då ska jag föreställa vara en vuxen människa. Tänk er att få vara ung, lycklig och omedveten om livets bekymmer. Det hade varit fint. Väldigt fint och bra.