Det känns mer än vad ni tror


Ni vet när man tappar ett glas så blir det alltid miljontals glasbitar överallt. Först plockar man upp de stora bitarna, slänger det i papperskorgen. Hämtar dammsugaren och resten av glasbitarna blåser in i dammsugarpåsen. Konstigt nog är det alltid några glasbitar som lyckas gömma sig undan storstädningen. Det kan gå flera dagar, veckor ja, vem vet månader innan någon lyckas trampa in glasbiten/glasbitarna i foten. Jäklar vad ont det gör då. Sen är det ett jävla stök med att få ut glasbiten, om man ens får ut den..

Slutresultat av detta är att jag aldrig mer ska tappa ett glas i golvet, aldrig mer tillåta mig att göra det, aldrig mer ens "nästan" tappa ett glas. Om jag nu skulle göra det, så ska jag tamefan slänga glashelvetet med all kraft jag har. Ni vet så det blir miljontals små glasbitar överallt. Sen ska jag hoppas på att det är en jävel som går rätt på en glasbit, den jäveln som glaset var menat för.

Kommentarer
Postat av: elin dahllöf

jag förstår precis vad du menar. släng det med en jävla kraft så att det blir till beståndsdelar.

2010-12-22 @ 03:30:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0