Inget blir som man har tänkt sig.




Varför varför varför kan man inte själv bestämma vem man ska börja tycka om? Eller tycka om är väl fel ord. Snarare varför ska den dära känslan i bröstet dyka upp när  man minst anar det, och i personen som man absolut inte kan tänka sig. Skumt. Jag hoppas nästan på att det är någon dum grej som min hjärna har kommit på. Så om ett par dagar kommer allt ha försvunnit & jag kommer vara normal igen. Det hade varit det bästa??

Äh, dags att rycka upp sig själv.

Åh, jag hatar när jag har en orolig känsla i kroppen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0